Så har då förslaget till kommunkarta blivit offentligt. För oss Östnylänningar är det ingen liten kakbit som skurits ut: Borgå, Askola, Mörskom, Lappträsk och Lovisa. Eftersom den kyrkliga ekonomins gränser skall följa kommunens, hägrar en mastodont kyrklig samfällighet som skall administrera gravgårdar, fastigheter och ekonomi för området. För all del, i Lappland hittar vi nog större kommuner, men församlingarna, kyrkorna och gravgårdarna är inte lika många som hos oss.
Jag är ingen vän av stora enheter. Trapporna upp till maktens högborg brukar bli högre och brantare ju mera huset växer. Skötseln av ärenden brukar bli opersonligare. Tänkandet brukar bli schablonmässigare. Man har varken tid eller ork att bry sig om lokala variationer och behov. Och hur skall man från Lappträsk få sin röst hörd om lokala önskemål vid mötena i Borgå?
Nåja, det är lätt att måla upp skräckvisioner. Blir den nya kommunkartan verklighet kan man inte annat än att göra det bästa av situationen. Församlingarna under medeltiden var ju också stora.
En alternativ ritning för Lovisanejden hänför Lappträsk till Lovisa. En sådan kyrklig samfällighet skulle vara hanterlig. Den skulle omfatta sju församlingar mot nuvarande fem. Vid senaste kommunstrukturreform hade man visst tänkt sig en sådan helhet, fast den stöp på Lappräsks vilja till självständighet. I dagens läge skulle kanske ändå ett Lovisa-Lappträsk alternativ vara att föredra i valet mellan pest och kolera.
Skriven av: Robert Lemberg | 09.02.2012 18:20:32
Plötsligt var vi kunder, och kommunen är vårt snabbköp. Vi betalar och förväntar oss tjänster. Som kund är vi kritiska: Motsvarar varan insatsen? Kunden söker det förmånligaste förhållandet mellan insats och vara.
När blev det så här och varifrån har vi kommit? Det fanns ju en tid när en kommun, eller en socken, var ett gemensamt projekt. Tillsammans tog vi ansvar för gemensamma angelägenheter. Tillsammans bar vi också dem som inte klarade sig själva. Gemensamt fattade vi beslut. Kommunen och samhället – liksom församlingen – bars upp av dem som tog ett gemensamt ansvar.
I något skede gled betydelsen av att vara medborgare från ansvarstagare till kund. Var det tänkesättet i EU som gjorde det, när allt förvandlades till produktion och köp av varor och tjänster? Vi producerar ju till och med kultur nu för tiden, kan tänka. Församlingarna producerar tjänster och upplevelser som i budgetsammanhang noga vägs och mäts i pengar. Varor och tjänster förutsätter en kund och kunden förutsätter varor och tjänster.
När vårt samhälle förvandlas från att ha varit ett levande mänskligt sammanhang till en producent av tjänster, då förlorar vi något väsentligt. När en församling har kunder i stället för medlemmar, då håller församlingen på att dö sotdöden. När ett hem blir mat- sov- och klädservice är vi hemlösa.
Skriven av: Robert Lemberg | 13.01.2012 14:24:44
Det har varit ett förskräckligt spring den sista tiden. Vi kyrkkajor har ju ingenting emot litet aktivitet under fötterna på oss, men någon gräns måste det väl finnas. Gamla och unga och allt där emellan har vallfärdat till kyrkan. De kallar det jul och de sjunger sina vackraste sånger på både svenska och finska. Det handlar om en liten unge som föddes i Davids stad, eller var det i Jakobstad? Jag tyckte jag hörde Jakobstad här om kvällen.
Men nog har det funnits värre jular än den här. Jag hörde prästerna glädja sig åt att julens helgdagar i år var på veckoslut. Det blev inte så många gudstjänster då. Vissa år är det ju veckoslut först med sina gudstjänster, sedan juldagarna med sina gudstjänster och så ett veckoslut igen. Sen är det inte långt till nyårsgudstjänsten och efter följande veckoslut har vi sedan trettondagens gudstjänst. Det är gudstjänster det, och prästerna går an här som göken i väggklockan. Det är knappt så folket räcker till för alla tillfällen.
Till jul släpar dom in ett träd i kyrkan. Man tror inte sina ögon! Ett träd från skogen – vanligtvis gran. Sen hänger dom upp lampor i trädet och sätter en stjärna i toppen. Men efter trettondagen lär trädet slängas ut igen. Ja förunderliga äro människornas vägar, för att citera förra prosten. Men här uppe på kyrkvinden ser allt ut som vanligt. Det trävirke vi har här uppe har funnits sedan år 1430 och lär inte bytas ut ännu på ett tag. Det är bra. Vi är ju litet konservativa vi kyrkkajor.
Det nya året ruvar ännu på sina hemligheter. Det talas om kriser och svag ekonomi och om ”strukturomvandlingsprocesser”. Det låter häftigt, men inte särskilt roligt. Då har jag hört bättre ord när jag har tryckt örat mot kyrkvindens golv: Oroa er inte! Ingen kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd. Se på fåglarna under himlen. Ja se, det var visdomsord det!
Skriven av: Robert Lemberg | 31.12.2011 09:50:53
Uri Geller har besökt Borgå, böjt skedar och fått klockor att gå. Med tankens kraft naturligtvis. Geller är en godbit för skeptikern, men jag ville syna honom ur den kristna trons synvinkel. Tänk positivt är Geller huvudärende enligt honom själv. Hur skall vi förhålla oss till det?
Som lätt pessimistisk av naturen brukar jag irriteras av hurtfriska tänk-positivt-entusiaster. Som om nu små och stora bekymmer skulle lösa sig bara genom att man tänker positivt. Dessutom fäller man lätt en moralisk dom över dem som faktiskt lever under svårigheter och problem genom att bara uppmana dem att tänka positivt. För att inte tala om dem som lider av nedstämdhet och depression. Det är som att säga: ”Lyft dig i håret”. Föga uppmuntrande.
Tänk-positivt-ideologin har blivit något av en religion. Tala inte om problem, tala om utmaningar. Tala inte om konflikter, tala om möjligheter. Om du tänker positivt och ser framför dig det mål du vill nå eller den förändring du vill åstadkomma, så når du det. Allt är möjligt för dig!
Men är det klokt att utse tänk-positivt-ideologin till en konkurrent till kristen tro? Är det klokt att ta strid med ideologin och kritisera den? Eller handlar det här om samma sak som tron, fast med andra ord?
Jag menar, det fanns en annan jude som sade: Allt förmår den som tror. On ni har tro så stor som ett senapsfrö, kan ni säga till det här berget: Kasta dig i havet. Det kommer att ske. Den juden böjde inga skedar, däremot gav han syn åt blinda och hörsel åt döva. Han botade sjuka och uppväckte döda. Handlar det här om samma sak, fast med andra ord?
Bibeln är full med löften om vad Gud kan göra för att väckas vårt hopp. Vi uppmanas till bön ständigt och jämt och att öva oss i tro. Gång på gång påminns vi om att kärleken är det viktigaste, kärleken till Gud och medmänniskan. Tro, hopp och kärlek är kardinaldygder.
Är inte det här positivt tänkande så vad är det då? Men här förutsätts också en andra part utom jag själv, Gud. Och då blir det ändå en lite annan sak.
Skriven av: Robert Lemberg | 01.12.2011 18:10:48
”Den största samlingen medeltida föremål i våra bygder finns i kyrkan.” Det konstaterades på ett seminarium om kyrkans kulturarv som hölls i Pernå sockenstuga i veckan. Seminariet var rätt väl besökt. Där talades om kyrkliga textiler, om silver och träföremål och hur de skall skötas och vårdas. De skall användas, ja, men med varsamhet. Seminariet avslutades med ett studiebesök i Pernå kyrka.
Bygdens rötter sträcker sig djupt ned i den kyrkliga myllan. Kyrkan är ofta traktens äldsta hus och föremålen i kyrkan är unika. Den som är intresserad av konsthistoria och historia över lag har en guldgruva att ösa ur. Likaså den som är intresserad av symboler och deras ursprung. Olika tider och epoker har satt sina spår i kyrkorummet. Som av trädets årsringar kan vi avläsa tiden gång i kyrkorummet, i konstverk och föremål.
I år låter vi konfirmanderna vistas mycket i kyrkan. De skall bli bekanta med den. Den är ju deras. Kyrkobyggnaden i sig talar. Den talar genom sin skönhet, genom sina symboler och bilder, genom målningar, sniderier och liturgiska färger. Allt finns där konkret och handfast: En dopfunt från 1200-talet eller ett krucifix från samma tid. Konfirmanderna skall bli du med sin kyrka – och där skall de också konfirmeras tids nog.
Man behöver inte resa långt för att uppleva något nytt och fint. Gräv där du står!
Skriven av: Robert Lemberg | 10.11.2011 19:35:27
Senaste kommentarer