Jag läste just om personalen i det nya Lovisa. De hade lyckats samla extremt mycket sjukfrånvaro. Det är inte svårt att gissa sig till orsaken. En kommunsammanslagning kräver också extremt mycket arbete. Alla funktioner skall tänkas om igen. All praxis skall gås igenom och man skall skapa nya manualer för hur saker skall skötas. Beslutsfattandet skall organiseras på nytt, förmanskap, tjänster och arbetsuppgifter skall tänkas igenom och struktureras. En organisationsförändring är en omvälvande upplevelse. Jag är inte alls förvånad att den kostat personalens hälsa.
Själv har jag genomlevt två organisationsförändringar i rad. Först blev det gamla Stiftsrådet Kyrkans central för det svenska arbetet och flyttade till Kyrkostyrelsen på Skatudden. När jag kom till Pernå församling 2009 skulle Lovisanejdens kyrkliga samfällighet byggas upp. Lätta har inte de här förändringarna varit. De har tärt på både hälsa och krafter.
En sida av förändringen är den organisatoriska. Organisationer brukar kunna ritas upp på ett papper. De organisationsnissar som älskar denna typ av sysselsättning har en benägenhet att anse att jobbet är gjort när ritningen är klar.
En sida är den praktiska, hur saker skall skötas framöver och av vem. Praktiska problem brukar kunna lösas om man ger sig tid att fundera igenom funktionerna i lugn och ro. Problemet är att det sällan finns den här tiden, eftersom saker skall förändras och fungera samtidigt. Ofta är ett mindre kaos följden.
Ytterligare en sida av förändringen är den sociala. Människor som sedan många år lärt sig att jobba ihop blir åtskilda, nya arbetskamrater kommer in i bilden och nya chefer skapas. Ibland tvingas någon sluta eller så slutar de frivilligt. Den sociala tombolan roterar när organisationer förändras. Det är jobbigt. Människan är ett socialt djur och ingen maskin.
Sedan är den mentala biten viktig. Det är en enorm skillnad mellan att jobba med att bära tegelstenar eller att bygga en katedral. Finner man den nya organisationen idiotisk kanske inte arbetsmotivationen räcker till. Och i vilket fall skall den mentala bilden av det man gör förändras. Det tar tid. All mental förändring kräver tid innan allt har satt sig på nya platser. En arbetsplats är inte bara geografiskt placerad. Arbetsplatsen finns i vårt mentala landskap.
Vi lever i en tid av organisationsförändringsraseri. Men den som ritar upp den sköna nya organisationen tänker sällan på att den är beroende av människor.
Här bloggar
Robert Lemberg, kyrkoherde i Pernå församling.