”Den största samlingen medeltida föremål i våra bygder finns i kyrkan.” Det konstaterades på ett seminarium om kyrkans kulturarv som hölls i Pernå sockenstuga i veckan. Seminariet var rätt väl besökt. Där talades om kyrkliga textiler, om silver och träföremål och hur de skall skötas och vårdas. De skall användas, ja, men med varsamhet. Seminariet avslutades med ett studiebesök i Pernå kyrka.
Bygdens rötter sträcker sig djupt ned i den kyrkliga myllan. Kyrkan är ofta traktens äldsta hus och föremålen i kyrkan är unika. Den som är intresserad av konsthistoria och historia över lag har en guldgruva att ösa ur. Likaså den som är intresserad av symboler och deras ursprung. Olika tider och epoker har satt sina spår i kyrkorummet. Som av trädets årsringar kan vi avläsa tiden gång i kyrkorummet, i konstverk och föremål.
I år låter vi konfirmanderna vistas mycket i kyrkan. De skall bli bekanta med den. Den är ju deras. Kyrkobyggnaden i sig talar. Den talar genom sin skönhet, genom sina symboler och bilder, genom målningar, sniderier och liturgiska färger. Allt finns där konkret och handfast: En dopfunt från 1200-talet eller ett krucifix från samma tid. Konfirmanderna skall bli du med sin kyrka – och där skall de också konfirmeras tids nog.
Man behöver inte resa långt för att uppleva något nytt och fint. Gräv där du står!
2 kommentarer
Här bloggar
Robert Lemberg, kyrkoherde i Pernå församling.
Roligt att ni har haft ett seminarium om kyrkans kulturarv.
När jag skrev min bok om Pernå kyrka för ca 20 år sedan, ansåg forskarna att krucifixet var från ca 1400. Nu nämns 1200-talet. Har nya uppgifter kommit fram om krucifixet eller andra föremål i kyrkan?
Vänliga hälsningar,
Hej Anita!
Roligt att du läser min blogg. Ja det var länge sedan vi samarbetade kring din bok. Den har gått åt och vi har ett exemplar kvar.
Hälsningar Robban