Kyrkkajan

Så har då förslaget till kommunkarta blivit offentligt. För oss Östnylänningar är det ingen liten kakbit som skurits ut: Borgå, Askola, Mörskom, Lappträsk och Lovisa. Eftersom den kyrkliga ekonomins gränser skall följa kommunens, hägrar en mastodont kyrklig samfällighet som skall administrera gravgårdar, fastigheter och ekonomi för området. För all del, i Lappland hittar vi nog större kommuner, men församlingarna, kyrkorna och gravgårdarna är inte lika många som hos oss.

Jag är ingen vän av stora enheter. Trapporna upp till maktens högborg brukar bli högre och brantare ju mera huset växer. Skötseln av ärenden brukar bli opersonligare. Tänkandet brukar bli schablonmässigare. Man har varken tid eller ork att bry sig om lokala variationer och behov. Och hur skall man från Lappträsk få sin röst hörd om lokala önskemål vid mötena i Borgå?

Nåja, det är lätt att måla upp skräckvisioner. Blir den nya kommunkartan verklighet kan man inte annat än att göra det bästa av situationen. Församlingarna under medeltiden var ju också stora.

En alternativ ritning för Lovisanejden hänför Lappträsk till Lovisa. En sådan kyrklig samfällighet skulle vara hanterlig. Den skulle omfatta sju församlingar mot nuvarande fem. Vid senaste kommunstrukturreform hade man visst tänkt sig en sådan helhet, fast den stöp på Lappräsks vilja till självständighet. I dagens läge skulle kanske ändå ett Lovisa-Lappträsk alternativ vara att föredra i valet mellan pest och kolera.

kommunkarta