Det börjar bli tomt och tyst på kyrkvinden. Ungarna är utflugna, bara några vilsna äggskal ligger kvar. Frugan kommer in och vänder någon gång. Storsamlingarna hålls nu ute i åkerkantens björkar. Himlen förmörkas av kajor och oväsendet är öronbedövande. Alla skall ha en åsikt. Det är ungdomarna som håller riksdag. Själv stannar jag under kyrkans takskägg och tänker egna tankar.
Hösten har varit rätt underhållande här uppe. Gudstjänsterna har varit rätt omväxlande och kantorn har spelat och sjungit till allas belåtenhet. Speciellt Mikaelidagen lät bra på två språk och alla åldrar på samma gång. Och det är inte att undra på! Självaste ärkeängeln Mikael är ju Pernå kyrkas skyddspatron. På glasmålningen i koret står Mikael i sina näverskor. Han stöter sitt spjut i gapet på den gamla draken. Pernå kyrka håller han i ett stadigt grepp på sin arm. Det är bra. Det är liksom action och tryggt på samma gång. Fast kajorna har Segerståle glömt på sin glasmålning, men ingen är ju perfekt.
Vi kajor är ju inte lika långlivade som människorna. Prästen välsignade dem som började i första klass tidigare i höstas, och sen stod de som fyllt 70, 75 och 80 år i tur. Det var en riktigt munter tillställning tyckte jag mig förstå. Alla fick doppa näbben efteråt i kaffekoppen, och det brukar ju människor gilla. Hade vi kajor skött förplägnaden hade menyn nog sett annorlunda ut.
Snart är det allhelgona. Då skall det tändas ljus för alla dem som dött under året som gått. Jag brukar göra en tur utanför kyrkfönsten för att ta en titt in i kyrkan. Det ser fint ut med alla ljusen när det börjar mörkna ute. Det ryktas om att det skall spelas kantele i år vid minnesgudstjänsten. Det är inte alla kajor som får höra kantelespel under sin livstid!
Det sägs att frosten är på väg. Då flyttar nog många in till stan. Ännu finns det ju gott om korn ute efter tröskningen, men sedan blir det kärvare. Men jag håller mig kvar på landet. Under kyrkans pärttak är det gott att vara, fastän litet dragigt. Det är som jag brukar säga: Ingenting är som en jul på landet!
En kommentar
Här bloggar
Robert Lemberg, kyrkoherde i Pernå församling.
Frosten kommer just nu – räddat ett par särskilt kära pelargoner som jag hoppas tänker klara sig tills det våras. Missade gårkvällens program i kyrkan -avundas kajorna som kan vara med om allt, ostört. Prinsens gäster hade svårt att slita sig från festen i Tervik samlingslokal – och bra så! Men kan man hoppas på en fortsättning på det som Pernå kyrka bjöd på igår? Eller repris? Förstod att det var ytterst intressant och upplysande.