Samtidigt som intresset för religion och etik ökar finns det ett nymornat motstånd mot religion – i synnerhet kristen tro. Speciellt förhatlig är religionen i det offentliga livet, i skolor, i politiken och i samhällslivet över lag. Religion verkar vara lättare att acceptera om den finns i det privata livet, bland entusiaster som håller sin tro för sig själv. Men också då vill ateisten visa på religionens orimlighet.
Upplysningen var ett stort projekt. Man trodde på förnuftets seger på alla livsområden. Man trodde på framsteget, på utvecklingen, på att människan med förnuftets hjälp skulle kunna ordna sin värld till den bästa av världar. På den vägen skulle religionen självdö. Det var tanken. Sån var planen.
Vetenskapen skulle på område efter område visa att religionen var föråldrad och Gud var överflödig. Naturvetenskapen skulle förklara världens uppkomst, biologin skulle förklara livets uppkomst, psykologin skulle förklara det mänskliga beteendet. Utrymmet för mysterierna skulle krympa allt mera. Tron skulle retirera för att till slut falla på sin egen orimlighet.
Vetenskapen har naturligtvis förändrat världsbilden på många sätt. Bibelns utsagor om t.ex. skapelsen betraktas inte numera som naturvetenskapliga fakta i vår kyrka. Men skapelsetron lever ändå kvar, fast i litet annan form. Religionen mår hyfsat och Gud är inte död. Är det av frustration över att religionen vägrar dö som man aktiverar sig så ivrigt från ateistiskt håll?
Själv har jag aldrig förstått hur man kan sätta ned så mycket tid, energi och pengar för att bekämpa en gud som inte finns till. Och hur kan man organisera sig med syfte att sabotera verksamheten för en annan organisation? Nej, jag saknar ett positivt syfte hos de ateistiska krafterna. Vad de kämpar mot är uppenbart, men frågan är vad de kämpar för?
3 kommentarer
Här bloggar
Robert Lemberg, kyrkoherde i Pernå församling.
De kämpar för frihet från religion och ett samhälle, där ingen ska påtvingas religiösa dogma. Faktum är, att religioner påverkar även dom som inte tror, vanligtvis negativt. Om det bara var så enkelt, att tro inte hade följder, skulle ingen icke troende bry sig.
Jag har här, strax ovanför knäet på moder Suomi lagt märke till samma upplevelse av att relgion tvingas på mänskor. Själv upplever jag inte att någon tvingar på mig religion annat än att en präst kanske håller andakter eller förrättar en begravning. Det känns ganska naturligt för de flesta eftersom det är vår tradition. Men jag har aldrig hört en präst uttala sig föraktfullt och fördomsfullt om ateister. Däremot hör jag mycket ofta exempel på det motsatta. De stackars ateisterna måste ha en väldigt svag självkänsla sä fort någon ger uttryck för en övertygelse som de inte kan dela. Kanske kunde man från kyrkligt håll ge dem lite stöd och uppmuntran:) Men jag tror inte heller det skulle tas emot som något positivt.
En annan förbryllande sak är att samma personer som är aggressivt inställda till kyrklighet ( med förklaringen att det är en religion) kan förhålla sig mycket tolerant och postivt till en annan religion, ex. islam eller hinduism.
Här ligger nog en gravad hund, som Refaat El Sayed skulle ha sagt.
Jag har hört präster uttala sig föraktfullt och fördomsfullt om ateister otaliga gånger, inte minst Lemberg här. Präster är inte heller de enda som gör det, de är en försvinnande liten minoritet.
Vad gäller tanken om att ateister nödvändigtvis skulle ha en tolerant inställning till övriga religioner, men inte till kristendom, det stämmer inte alls. Friheten att tro eller inte tro är en sak som många ateister försvarar och i vårt land är det praktiskt taget alltid den kristna sidan som är på krigsstigen mot den friheten, och de mindre representarade religionerna och ateister är de som regelbundet attackeras.