Den nya regeringen lär sträva till att minska kommunernas antal till hundra i vårt land. Stort är vackert i de styrandes ögon. Man lever också i hoppet om att en stor enhet är billigare att administrera än flera små. Jag är inte helt övertygad om det.
Hur som helst drömmer man nu om en enda kommun i östra Nyland, från Sibbo till Strömfors. Om det går så kommer det också att skapas en kyrklig samfällighet från Strömfors till Sibbo. Sådan är nämligen lagen. På en kommuns område skall finnas en församling eller en kyrklig samfällighet. Det betyder att Borgå och Helsingfors stift får rita om församlingskartan i takt med att kommunstrukturen förändras. Regeringen håller i taktpinnen och kommunerna och församlingarna får rätta och packa sig.
Församlingarna i Lovisanejdens kyrkliga samfällighet, Pernå, Liljendals Strömfors och Lovisaförsamlingarna behöll sina församlingsgränser när de bildade den ekonomiska samfälligheten 2010. Tanken var att församlingsidentiteten och närheten mellan församlingsmedlemmarna bättre bibehålls i en liten enhet. Också bygdens namn överlevde i församlingsnamnet även om kommunen försvann.
Men vilken framtid har våra församlingar om kommunen växer sig stor? Hur liten kan man vara om den kyrkliga samfälligheten omfattar hela östra Nyland?
När Lovisanejdens kyrkliga samfällighet bildades hade ett alternativ varit att skapa två församlingar, en svensk och en finsk. Särskilt stora skulle de församlingarna inte vara, omkring 6-7000 personer per styck. Som jämförelse har den svenska församlingen i Borgå närmare 14.000 medlemmar och den finska över 20.000.
Om perspektivet är att en stor kyrklig samfällighet bildas i östra Nyland, då är det nog skäl att överväga modellen med två församlingar i Lovisanejden på nytt. En svensk och en finsk församling skulle kanske kunna betjäna språkgrupperna bättre och de skulle stå i något slags proportion till de andra stora församlingarna i den kommande storkommunen östra Nyland.
En kommentar
Här bloggar
Robert Lemberg, kyrkoherde i Pernå församling.
Jag tror att du är på rätt spår. Tyvärr har omorganiseringen blivit väldigt dyr redan nu, men följande steg måste tas. Dessutom blir inte ekonomin bättre. Jag var för tvåförsamlingsmodellen från första början. För en församlingsmedlem är inte kyrkoherdarnas antal viktigt men prästernas antal är speciellt betydelsefullt. Jag tror att man kan minska på onödig byråkrati i samfälligheten genom att minska på administrativa uppgifter som främst förorsakas av antalet församlingar, tyvärr. Kyrkan och församlingen ska finnas till för och med medlemmarna. Den språkliga identiteten ska dock inte rubbas iom sammanslagningar!