Kyrkkajan

Jag kom nyligen tillbaka från Rom. Ja, vi flög förstås. Det var en upplevelse att gå omkring på Petersplatsen tillsammans med duvor, turister och ”pellegrini”, alltså pilgrimer. Det fanns extremt många sådana på plats, flera hundra tusen. Den förra påven Johannes Paulus II skulle nämligen bli saligförklarad av nuvarande påven Benedictus. Går allt väl blir han ett helgon vad det lider.

På snart sagt varje lyktstolpe såg man bilden av Johannes Paulus som höll ett barn i sina händer. Bak på bussarna fanns bilden av påven och på Petersplatsen gick en video dygnet runt som på en väldig skärm visade filmsnuttar av Johannes Paulus besök i olika delar av världen. På Petersplatsen byggdes videoskärmar och kameratorn, en bild av påven på omkring 30 x 20 meter hängdes upp mot de mäktiga pelarraderna liksom text med Johannes Paulus valspråk. Ett enormt pådrag var på gång och förberedelserna pågick praktiskt taget natt och dag.

Jag tänkte på Pernå kyrkas eländiga anslagstavla vid huvudingången, tavlan som nu dessutom tappat sitt glas. Ingenting att skryta med precis. Men det är klart att resurserna är andra i Rom. Vilka resurser i marknadsföring och know-how finns det inte där – och ekonomiska resurser naturligtvis! Men katolska kyrkan är ju en världsomspännande organisation och det är inga dunungar som driver den organisationen. Man har ju till och med en egen bank: Banco di santo spirito, den helige Andes bank.

Annars är ju inte avståndet så hiskeligt stort mellan Pernå och Rom. Påven har ju skrivit om Pernå kyrka, låt vara att det är ett tag sedan. Brevet skrev han i december 1398 och påven hette Bonifacius IX. Där lovar han syndaförlåtelse evärdeligen eller för en bestämd tid framöver åt den som hjälper till med att bygga kyrkan eller reparera den. Så en äkta katolsk kyrka har vi i Pernå, fast den sedermera blev reformerad.

I dagens snåla nationalistiska vindar kan man erinra sig att Europa låg nära oss redan under medeltiden. Som ett nätverk över hela kontinenten höll kyrkan samman länder och folk. Vägar byggdes inte bara för handel och militär, utan för pilgrimer som ville resa till Santiago di Compostela eller till Rom eller andra vallfartsorter. Under medeltiden var det möjligt att skicka en skolpojke från Pernå till Wittenberg för att studera. På våra breddgrader tog vi emot kulturella och religiösa intryck från hela Europa. Det var långt innan vi blev nationalistiska och plågades av att se utlänningar på våra gator. Men vi kajor lider inte stort av det mångkulturella. Vi gillar diversiteten och ser på den litet ”von oben”.

Skriven av: Robert Lemberg

påven, Pernå, pilgrim, Rom